Idédriven, utvecklingsdriven, rättvisedriven men sällan vinstdriven...

...jag känner väldigt många entreprenörer och innovatörer, konstnärer, projektledare och eldsjälar som ser till att skapa sin egen försörjning. Alla dessa drivs av att kunna styra sin egen dag, att ägna sig åt det man brinner för, att utveckla nya produkter, tjänster, processer eller metoder och verksamhetsområden som gör nytta för någon annan. Några andra drivs av att kunna förbättra världen eller av att göra världen lite vackrare. Någon tredje vill bidra till ökad lycka, förbättrad hälsa och ja, jag har nog hört det mesta utom just "jag vill tjäna pengar". När man väl kommit in i idéutvecklarkedjan är det faktiskt stor risk att man blir serieentreprenör av bara farten. Eller för att citera en vän som blivit med vandrarhem; "jag vet inte hur det blev just mitt vandrarhem, jag bara såg det, tog det och gjorde det."

När jag läser i media målas entreprenörer upp som girigburkar som arbetar dygnet runt, försakar familj och vänner, snålar in på varenda öre som möjligtvis skulle tänkas bekosta en kanelbulle för ev medarbetare.

Jag känner inte igen mig själv, jag känner inte igen mitt nätverk eller någon alls när jag tänker efter, i denna mediabild av en entreprenör. Och jag undrar, är det journalistiken som skapar denna bild eller speglar det en generell bild folk har av entreprenörer? Vad tänker ni?