Entreprenöriellt Lärande - en distinktion!

Svensk skola och svenskt utbildningsväsen har en lång tradition av att lära elever kunskaper. Många studier indikerar trots detta att vårt skolsystem i hög grad misslyckas med detta uppdrag. Många elever går ut grundskolan utan fullvärdiga betyg och många är skoltrötta vid tidig ålder. Ohälsorapporter duggar dessutom tätt och parallellt går många direkt från gymnasiet in i arbetslöshet. Detta får konsekvenser på hela samhället. Problembilden är mångfacetterad. Fler välutbildade individer behövs inom de flesta yrkesområden. Men ännu viktigare är att fler välutbildade behövs med vilja och kompetens att utveckla och förverkliga idéer; inom befintliga företag och i nya företag i samhällets alla yrkeskategorier.

Entreprenörskap i skolan är inte samma sak som Entreprenöriellt Lärande. Entreprenörskap i skolan åsyftar ofta aktiviteter och projekt där studenter och elever 1) tränas i eller få prova på att driva låtsasföretag eller 2) tillfälliga projekt för att ge erfarenheter av och kunskaper om egenföretagandets villkor.

Entreprenöriellt lärande är former som stimulerar elevers entreprenöriella kompetenser, dvs varaktiga kompetenser som leder till ökad motivation, ansvarskänsla och framtidstro samt förmåga att göra sina kunskaper tillgängliga på en reell arbetsmarknad. Det handlar om ett tredje perspektiv 3) kompetenser för entreprenörskap. Samtliga perspektiv är värdefulla, men distinktionen är väsentlig att göra av flera skäl.

Det finns flera organisationer, statliga och privata som stöttar nyföretagande och företagsutveckling i Sverige. Flera organisationer, skolor och universitet stöttar kunskapsutveckling i entreprenörskap; Drivhuset, Ung Företagsamhet, Finn upp, Framtidsfrön, Communicare mfl. Detta är organisationer som främjar såväl kunskap om företagande/idéutveckling/entreprenörskap som kunskap i företagande/idéutveckling/entreprenörskap. Men ytterst få aktörer erbjuder stöd för att stimulera entreprenöriellt lärande eller träning för entreprenörskap.

Träning för entreprenörskap (entreprenörsanda) innefattar en förberedande träning för att utveckla de attityder, förmågor och förhållningssätt som genererar ett dynamiskt tänkande och handlande. Skolans strävansmål är för många lärare svåra att uppnå, då de upplevs som diffusa och många saknar arbetssätt och strategier för att arbeta aktivt med dessa. Att stimulera entreprenöriellt lärande är detsamma som att arbeta med skolans strävansmål då det handlar om att omsätta kunskaper till kompetenser. Entreprenöriellt lärande är alltså en strategi och struktur och samtidigt en pedagogisk form för att arbeta med skolans strävansmål. Självkunskap är den kärna allt lärande vilar på. (Läs mer om Självkunskap i boken ”Så tänds eldsjälar”.) Träning för entreprenörskap skapar en grogrund för nya försörjningsmöjligheter och fler människor som använder sin drivkraft. Betoningen ligger på försörjning i alla dess former, snarare än att enbart uppmuntra till att starta företag. Denna sorts träning för att stimulera entreprenörsandan och förlösa eldsjälar är ett långsiktigt arbete som inte skall blandas ihop med kortsiktigare inspirationsaktiviteter eller projekt.

Kompetenser för att gå ut i arbetslivet och bidra med konkurrenskraftiga idéer är bland de viktigaste kompetenserna för en individ att besitta för att fungera på arbetsmarknaden. Men vi ser bristen av denna långsiktiga kompetensträning överallt i samhället idag. Detta perspektiv är relativt outforskat och mycket eftersatt i Svenska skolor och bland arbetsmarknadsaktörerna som skriker efter nya lösningar för att dämpa den trista utvecklingen. Därför ser vi ett stort behov av vår verksamhet som stödjer utbildningsväsendet samt arbetsmarknadsaktörerna i arbetet med att vända denna negativa trend, som de pga sin tradition, mer eller mindre medvetet bidrar till att upprätthålla i dagsläget.

Drömteorin

Är det svårt att drömma?
För knappt en månad sedan vinkade vi iväg de elever vi följt under tre års tid. Den första gruppen av elever som lämnade det gymnasieprogram vi medverkat till att starta. Den första årgång elever som kanske i högst grad i Sverige (och t o m i världen) arbetat och studerat under former för entreprenöriellt lärande. Det var både underbart och vemodigt för oss såklart. Vi har delat så mycket erfarenheter och utvecklats så mycket tillsammans. Dessa elever har gjort avtryck i skolsverige genom sina upptåg; de startade ett företag som finansierade resor till England, Indien och Österrike, skrev en bok om sig själva som de själva publicerade den och sålde slut. De har föreläst inför och utbildat tusentals pedagoger i Sverige och i Norge. Under trean lade de upp sina studieplaner nästan helt på egen hand utifrån sina intresseområden. Flera arbetar nu med att förverkliga och fördjupa dessa områden efter gymnasiet! Nu nämner vi endast deras prestationer fastän deras personliga resor är än mer värda att lyfta fram – men det vill vi inte göra utan deras medgivande så vi väntar med det till ett senare inlägg.

En av de sista dagarna innan examen satte vi oss på en strand och pratade om framtiden. Om drömmar om framtiden. Vi tänkte prata om drömmar om framtiden rättare sagt, men när vi ställde frågan om och om igen och ingen började prata, då frågade vi varför de inte svarade. Till vår förvåning sa en av dem; ”Det är så svårt att drömma”! Till vår stora förvåning så nickade de övriga instämmande!

Sveriges mest entreprenöriella elever säger att det är svårt att drömma. Så är det ställt i Sverige idag. Så bra mår Sverige idag. Jajemän pedagoger och politiker, vad drömmer ni om att ge eleverna för utmaningar imorgon? Fler prov? Hårdare tag? Tydligare regler? Kvarsittning?

Vi har formulerat en hypotes kring drömmande och drömförverkligande. Vi är nämligen helt övertygade om att vi alla lever ut våra drömmar om oss själva och våra möjligheter till förverkligande. Vi är bara olika medvetna om hur vi drömmer och vad som är en dröm. Det kan låta provokativt om man är oförsiktig i formuleringen, men lika provocerande som det kan låta, lika stora är väl möjligheterna om man tar denna hypotes på allvar? För, vad drömmer folk om egentligen? För sig själva, familjen och världen? Och hur stort utrymme får drömmarna till vardags? Hur stort engagemang läggs i drömmandet? Hur ofta drömmer gemene man? Hur ofta ventileras drömmarna högt? Var? Vid middagsbordet? På jobbet? I fyllan och villan? Tar folk sina drömmar på allvar eller väntar man på att de ska klinga av så att man inte behöver tänka på att man egentligen kunde ha det på något annat sätt? (Att Svenskar inte är nöjda med de liv de lever det vet vi nämligen redan, annars vore det trevligt om det vore svaret på varför vi i landet inte förverkligar våra drömmar i högre grad.) Drömmandet går nämligen i ”arv” från generation till generation så att inte ta sitt drömmande på allvar är enligt oss högst oansvarigt. I synnerhet om man är förälder, pedagog eller om man på något sätt verkar i en ledande position för andra människor. Och vem gör inte det?

En vän frågade oss en gång ”hur kommer det sig att ni lyckas med era idéer en efter en efter en?”. Då svarade vi att ”vi tror att alla uppfyller sina idéer och visioner om sig själva. Så det handlar om att vara medveten om vad man fyller sitt sinne med för idéer och innehåll…” Om man tänker ”jag längtar efter att… men jag borde… och så ska jag ju… och egentligen har jag det ju rätt bra, så jag ska inte klaga”. Vilket händelseförlopp följer då därpå? Och än värre… Om man inte ens reflekterar över att man faktiskt ”drömmer” såhär om sig själv… Vad blir följden då? Vi tror att konsekvensen blir att man snubblar sig fram och ”tar det man erbjuds längst vägen”. Och det är ju så det ser ut i Sverige idag! De flesta lullar på o nöjer sig med att inte drömma tydliga drömmar och fortsätter med att förverkliga dessa otydliga drömmar om sig själva…

Hur vet man att man vet något? Det är när man vågar drömma det man inte vet är möjligt och därefter åstadkommer det man tror är möjligt.

Svårt att förstå vår drömteori? Okej:
Om du frågar någon efter 10 äpplen och sen tänker ”men jag är bara värd 8 och du borde behålla två själv och kanske lägga undan ett ifall något händer”, då kan du lita på att du kommer stå med 5 äpplen i handen, vilket ju inte är ett dåligt utfall, men likväl är det hälften av vad du drömt om och frågat efter... Applicerad på livet betyder detta att du själv avstått från halva din dröm, eller halva din potential – och du förhandlade ner den helt själv!!!

Vi insåg detta rätt nyligen… att vi faktiskt levt i drömförverkligande under större delen av våra liv. Att vi alltid hållit dörrarna öppna för möjligheter och stängt dörrarna för andras ”men” och ”måsten” och ”går inten”. Och på det viset har alla möjligheter fått relativt fritt spelrum att förverkligas. Vi är säkra på att det är en naturlag, hur skulle vi annars kunnat förverkliga allt vi drömt om trots att så många sagt att det vi vill åstadkomma är omöjligt?

Var inte blyg när du drömmer
Viktigt att tillägga är att vi ju inte är några ”supermänniskor”, vi är som helt vanligt folk i Sverige. Ja fast vi är RIKTIGA drömmare J Vi är lite blyga som individer, men vi är inte blyga när vi drömmer. Vi ser till att drömma varje dag och är tydliga när vi drömmer. Och på så vis förverkligas allt vi drömmer om. Vi kan inte sluta drömma när skolan och världen ser ut som den gör. Kan du?

We have a dream – what’s yours?
www.drömstart.nu

Varför Entreprenöriellt Lärande?

Så ofta får vi frågan; varför ska pedagoger jobba med entreprenöriellt lärande, alla kan ju ändå inte bli företagare... Så låt oss svara på frågan åter en gång.

För över hundra år sen när skolan blev obligatorisk så kännetecknades hela samhället av utifrånstyrning. Kyrkan styrde samhällena. I de hierarkiska leden styrde cheferna. I skolan styrde rektorerna och lärarna. I familjerna styrde fäderna osv. Var sak på sin plats, var man på sin plats. ordning och reda. Tydliga belönings- och bestraffningssystem. Snabbt och enkelt summerat. Att skolan utformades utifrån principer för yttre motivation är alltså ingen slump. Folk behövde bli belönade eller bestraffade i skolan för att förstå sin position i klassen och principerna som gällde i arbetslivet. Lydnad, underordning och respekt för överordnade var självklarheter. Det gällde att ligga i och kämpa för att vinna någons gunst. "Slit ger lön för mödan". Det var när någon annan uppmärksammat ens "slit" som man kunde avancera sig framåt, uppåt på en eventuell karriärstege. Förutsatt att du tillägnat sig rätt kunskaper. Skolan fungerade utmärkt som en slags fostrare och sortering av människor. "Rätt man på rätt plats". Arbetare hit - tjänstemän dit. Du duger - du duger inte. "Här får du ett jobb". Von Ûber har talat... Ur den tidens behov föddes den tidens väl fungerande skola!

Idag är kyrkan som värderingsförmedlare utbytt mot media. Sliter du ut dig på en arbetsplats kommer snart någon annan frisk fläkt och ersätter dig. Lägger du 5 år på att utbilda dig så behöver du veta vad du vill med utbildningen, för det kommer ingen och talar om för dig vart du är på väg! Ingen kommer och plockar upp dig efter studierna och "ger dig ett jobb". Din Framtid ligger i dina händer. Förutsägbarheten i de Svenska systemen har under de senaste 20 åren helt uppluckrats och tittar man på arbetsmarknaden så är sannolikheten att du ska jobba på samma ställe i mer än 5 år i sträck tämligen låg idag. Sannolikheten att du klarar dig på EN utbildning hela ditt yrkesverksamma liv är i princip obefintlig. Färre jobbar mer, fler jobbar mindre. Många jobbar på konstiga tider. Det är helt nya villkor för att leva ett yrkesverksamt liv helt enkelt! För att vara attraktiv som kollega, anställd eller leverantör av tjänster eller produkter och för att INTE vara utbytbar på arbetsmarknaden, för att inte duka under av utmattning och för att faktiskt ha riktigt trivsamt i detta myller av möjligheter behöver dagens elever tränas i att finna sina personliga drivkrafter och sig själva i allt det här. Hur de ska hantera livet och yrkeslivet och hur de faktiskt kan komma till sin rätt.
DET är vad entreprenöriellt lärande handlar om.

Att då förlita sig på yttre motivationsfaktorer som pedagog; att fortsätta att värdera elevers prestationer snarare än att lära eleverna värdera sina egna insatser, att belöna istället för att låta eleverna reflektera över sitt lärande, att dela ut en massa uppgifter istället för att låta eleverna söka utmaningar och därefter att mäta antal "rätt" på ett prov och fostra eleverna att tro att en massa MVG i betygen leder till framgång i arbetslivet är orättvist och helt vilseledande!

Entreprenöriellt Lärande handlar inte om att "flumma runt i oreda" utan är en annan väg till kunskap än traditionell inläsning/inlärning. Entreprenöriellt Lärande är en väg till självkunskap. Och självkunskap är en förutsättning för inre motivation. Inre motivation för lärande ger personlig och erfarenhetsbaserad kompetens och är en oumbärlig förberedelse för vår tids arbetsliv och vår tids utmaningar.