Drömteorin

Är det svårt att drömma?
För knappt en månad sedan vinkade vi iväg de elever vi följt under tre års tid. Den första gruppen av elever som lämnade det gymnasieprogram vi medverkat till att starta. Den första årgång elever som kanske i högst grad i Sverige (och t o m i världen) arbetat och studerat under former för entreprenöriellt lärande. Det var både underbart och vemodigt för oss såklart. Vi har delat så mycket erfarenheter och utvecklats så mycket tillsammans. Dessa elever har gjort avtryck i skolsverige genom sina upptåg; de startade ett företag som finansierade resor till England, Indien och Österrike, skrev en bok om sig själva som de själva publicerade den och sålde slut. De har föreläst inför och utbildat tusentals pedagoger i Sverige och i Norge. Under trean lade de upp sina studieplaner nästan helt på egen hand utifrån sina intresseområden. Flera arbetar nu med att förverkliga och fördjupa dessa områden efter gymnasiet! Nu nämner vi endast deras prestationer fastän deras personliga resor är än mer värda att lyfta fram – men det vill vi inte göra utan deras medgivande så vi väntar med det till ett senare inlägg.

En av de sista dagarna innan examen satte vi oss på en strand och pratade om framtiden. Om drömmar om framtiden. Vi tänkte prata om drömmar om framtiden rättare sagt, men när vi ställde frågan om och om igen och ingen började prata, då frågade vi varför de inte svarade. Till vår förvåning sa en av dem; ”Det är så svårt att drömma”! Till vår stora förvåning så nickade de övriga instämmande!

Sveriges mest entreprenöriella elever säger att det är svårt att drömma. Så är det ställt i Sverige idag. Så bra mår Sverige idag. Jajemän pedagoger och politiker, vad drömmer ni om att ge eleverna för utmaningar imorgon? Fler prov? Hårdare tag? Tydligare regler? Kvarsittning?

Vi har formulerat en hypotes kring drömmande och drömförverkligande. Vi är nämligen helt övertygade om att vi alla lever ut våra drömmar om oss själva och våra möjligheter till förverkligande. Vi är bara olika medvetna om hur vi drömmer och vad som är en dröm. Det kan låta provokativt om man är oförsiktig i formuleringen, men lika provocerande som det kan låta, lika stora är väl möjligheterna om man tar denna hypotes på allvar? För, vad drömmer folk om egentligen? För sig själva, familjen och världen? Och hur stort utrymme får drömmarna till vardags? Hur stort engagemang läggs i drömmandet? Hur ofta drömmer gemene man? Hur ofta ventileras drömmarna högt? Var? Vid middagsbordet? På jobbet? I fyllan och villan? Tar folk sina drömmar på allvar eller väntar man på att de ska klinga av så att man inte behöver tänka på att man egentligen kunde ha det på något annat sätt? (Att Svenskar inte är nöjda med de liv de lever det vet vi nämligen redan, annars vore det trevligt om det vore svaret på varför vi i landet inte förverkligar våra drömmar i högre grad.) Drömmandet går nämligen i ”arv” från generation till generation så att inte ta sitt drömmande på allvar är enligt oss högst oansvarigt. I synnerhet om man är förälder, pedagog eller om man på något sätt verkar i en ledande position för andra människor. Och vem gör inte det?

En vän frågade oss en gång ”hur kommer det sig att ni lyckas med era idéer en efter en efter en?”. Då svarade vi att ”vi tror att alla uppfyller sina idéer och visioner om sig själva. Så det handlar om att vara medveten om vad man fyller sitt sinne med för idéer och innehåll…” Om man tänker ”jag längtar efter att… men jag borde… och så ska jag ju… och egentligen har jag det ju rätt bra, så jag ska inte klaga”. Vilket händelseförlopp följer då därpå? Och än värre… Om man inte ens reflekterar över att man faktiskt ”drömmer” såhär om sig själv… Vad blir följden då? Vi tror att konsekvensen blir att man snubblar sig fram och ”tar det man erbjuds längst vägen”. Och det är ju så det ser ut i Sverige idag! De flesta lullar på o nöjer sig med att inte drömma tydliga drömmar och fortsätter med att förverkliga dessa otydliga drömmar om sig själva…

Hur vet man att man vet något? Det är när man vågar drömma det man inte vet är möjligt och därefter åstadkommer det man tror är möjligt.

Svårt att förstå vår drömteori? Okej:
Om du frågar någon efter 10 äpplen och sen tänker ”men jag är bara värd 8 och du borde behålla två själv och kanske lägga undan ett ifall något händer”, då kan du lita på att du kommer stå med 5 äpplen i handen, vilket ju inte är ett dåligt utfall, men likväl är det hälften av vad du drömt om och frågat efter... Applicerad på livet betyder detta att du själv avstått från halva din dröm, eller halva din potential – och du förhandlade ner den helt själv!!!

Vi insåg detta rätt nyligen… att vi faktiskt levt i drömförverkligande under större delen av våra liv. Att vi alltid hållit dörrarna öppna för möjligheter och stängt dörrarna för andras ”men” och ”måsten” och ”går inten”. Och på det viset har alla möjligheter fått relativt fritt spelrum att förverkligas. Vi är säkra på att det är en naturlag, hur skulle vi annars kunnat förverkliga allt vi drömt om trots att så många sagt att det vi vill åstadkomma är omöjligt?

Var inte blyg när du drömmer
Viktigt att tillägga är att vi ju inte är några ”supermänniskor”, vi är som helt vanligt folk i Sverige. Ja fast vi är RIKTIGA drömmare J Vi är lite blyga som individer, men vi är inte blyga när vi drömmer. Vi ser till att drömma varje dag och är tydliga när vi drömmer. Och på så vis förverkligas allt vi drömmer om. Vi kan inte sluta drömma när skolan och världen ser ut som den gör. Kan du?

We have a dream – what’s yours?
www.drömstart.nu