Entreprenöriellt lärande och vetenskaplighet

Innehållet i Så tänds eldsjälar (böckerna och utbildningen) är forskningsbaserat i bemärkelsen att entreprenöriellt lärande (EL) bygger på arbetspsykologisk och psykologisk teori som kopplas till pedagogiska välkända modeller, projektledarskap, ledarskap och organisationspsykologi och ekonomisk teori. EL baseras alltså på en tvärvetenskaplig och eklektisk grundidé. Detta kommer att presenteras i ett vetenskapligt paper våren 2010 .

EL baseras på flera beprövade arbetsmodeller och teorier från olika kunskapsfält som integrerats i skolans vardag i ett ”brukar perspektiv”. STE utbildningen upplevs således av deltagaren inte som ”akademisk” utan väldigt pragmatisk. Böckerna är formulerade för att göras lättillgängliga för de arbetslag och skolor som valt EL som en strategi för verksamhetsutvecklingen.

Nackdelen med att formulera sig enkelt och lättillgängligt har redan börjat märkas. Aktivitetsbetonade föreningar och företag använder formuleringar ur vårt material för att underbygga lekar, spel, övningar, workshops och events. Jag kan inte nog betona hur starkt jag tar avstånd från dessa förenklingar. Jag tror att dessa föreningar och aktörer gör ett gott arbete och bidrar med mycket variation för eleverna, men jag uppmanar verkligen till omformulering. Kalla inte ett studiebesök för processorienterad undervisning och använd inte begreppet självkunskap synonymt med värderingsövning. Påstå inte att kreativitetsövningar och deltagande på arbetsmarknadsdagar leder till ökad företagsamhet och marknadsför inte att en skola arbetar utifrån entreprenöriellt lärande om det i själva verket handlar om projektarbete. Påstå inte att arbetspsykologiska teorier stödjer sälj-övningar och att det bidrar till framtidstro hos eleverna. Det är lurendrejeri. Eller bara okunskap?
Please?