Entreprenöriellt lärande och vetenskaplighet

Innehållet i Så tänds eldsjälar (böckerna och utbildningen) är forskningsbaserat i bemärkelsen att entreprenöriellt lärande (EL) bygger på arbetspsykologisk och psykologisk teori som kopplas till pedagogiska välkända modeller, projektledarskap, ledarskap och organisationspsykologi och ekonomisk teori. EL baseras alltså på en tvärvetenskaplig och eklektisk grundidé. Detta kommer att presenteras i ett vetenskapligt paper våren 2010 .

EL baseras på flera beprövade arbetsmodeller och teorier från olika kunskapsfält som integrerats i skolans vardag i ett ”brukar perspektiv”. STE utbildningen upplevs således av deltagaren inte som ”akademisk” utan väldigt pragmatisk. Böckerna är formulerade för att göras lättillgängliga för de arbetslag och skolor som valt EL som en strategi för verksamhetsutvecklingen.

Nackdelen med att formulera sig enkelt och lättillgängligt har redan börjat märkas. Aktivitetsbetonade föreningar och företag använder formuleringar ur vårt material för att underbygga lekar, spel, övningar, workshops och events. Jag kan inte nog betona hur starkt jag tar avstånd från dessa förenklingar. Jag tror att dessa föreningar och aktörer gör ett gott arbete och bidrar med mycket variation för eleverna, men jag uppmanar verkligen till omformulering. Kalla inte ett studiebesök för processorienterad undervisning och använd inte begreppet självkunskap synonymt med värderingsövning. Påstå inte att kreativitetsövningar och deltagande på arbetsmarknadsdagar leder till ökad företagsamhet och marknadsför inte att en skola arbetar utifrån entreprenöriellt lärande om det i själva verket handlar om projektarbete. Påstå inte att arbetspsykologiska teorier stödjer sälj-övningar och att det bidrar till framtidstro hos eleverna. Det är lurendrejeri. Eller bara okunskap?
Please?

Ställ dig inte i vägen – det räcker långt!

Entreprenöriellt lärande – så svårt ord för att beskriva den mest naturliga processen i världen. Processen som handlar om varje individs sökande efter förståelse för hur saker och ting fungerar, hänger samman och hur man själv är en del av det fenomen man för närvarande undersöker.

Lärande är och kommer alltid att vara spännande och intressant och roligt och naturligt för alla barn – så länge man inte ställer sig i vägen för undersökandet.

Att skapa, att uttrycka sig, att formulera sig, att förhålla sig, att bygga, att prova, att riva att börja om och om och om igen – det kommer alltid att vara det mest naturliga för varje barn – så länge man inte ställer sig i vägen för de kreativa uttrycken.

Men någonstans på vägen har några fått för sig att kreativitet är någonting barn ska lära sig! När ska vi börja lära hundar skälla? Fåglar att flyga? Vatten att rinna? Kreativitetsövningar är nog jätteroliga avbrott i en schemalagd skolvardag för de flesta barn – men inbilla sig ingen att barn lär sig kreativitet genom dessa…

Den som tvivlar på dessa ord kan få en utmärkt övning gratis:
Gå in till en klass och berätta att du bara är där för att hålla dem sällskap. Be dem fortsätta arbeta med vad de nu vill arbeta med. Sätt dig lugnt och greja med ”ditt”. Svara givetvis på frågor och tilltal, som du ju annars gör. Men håll dig ur vägen. Just det – håll dig ur vägen. Ställ dig inte i vägen för deras möjlighet att uttrycka sig, skapa eller ta ansvar och initiativ. Låt dem leda varandra.

Vågar du? Tror du på att de fixar sitt lärande utan dig?

Din inre röst som ropar YES eller njaeeeej eller ALDRIG är mer intressant än den påhittade övningen ovan. Din spontana inre reaktion säger mer än alla de tusen ord du någonsin kan använda för att förklara. Om den lärare du vill vara.

Pedagog som knyter an…

Entreprenöriellt Lärande (EL) är ett sätt att organisera undervisningen i grund- och gymnasieskolan så att varje elev utgår från sina intressen, drömmar, styrkor och talanger. Lärarnas roll är att skapa förutsättningar för individuellt lärande genom att organisera undervisningen i årsplaner uppdelade i olika projekt över åren. Därefter skapar läraren och eleven individuella projektplaner vilka konkretiseras och följs upp via personliga projektmatriser. Projektmatriserna innefattar dels kunskapsmässiga uppnåendemål för projekten, dels betygsmål och dels personliga erfarenhets- och tillämpningsmål . Detta system gör att elevens skolarbete blir översiktligt för eleven själv i första hand, men även för pedagoger och lärare. Uppföljning blir enklare och vid ev flytt eller överlämning kan man på en mkt precis nivå redogöra för måluppfyllelser och status.
En annan aspekt av EL är relationen som byggs upp mellan elever och lärare. Då det blir ett skifte från förmedlarpedagogik till handledarpedagogik blir relationen mellan elev och lärare mer likvärdig. Relationen mellan elev och lärare fylls av dialoger och resonerande, delaktighet och öppenhet. Relationen blir mer personlig vilket även gör att många samtal blir både djupa och öppenhjärtliga och med råge lämnar samtalssfären för där elev och lärare traditionellt uppehåller sig.
Detta är en naturlig anknytningsprocess. Eleven ges utrymme att ”bonda” med en trygg, trovärdig och likvärdig vuxen – och gör det! Denna (omedvetna) process äger rum även under traditionell undervisning fast med helt annat resultat. Det handlar även om överföringsmekanismer. Elevens (omedvetna) förväntningar, önskningar och behov riktas mot läraren. När eleven ges utrymme att knyta an till stabila pedagoger på ett personligt plan sker ett under. Ett naturligt under. Ett under som vi anser vara varje barns rättighet.
En del pedagoger är inte rustade för denna process och upplever elevernas kontaktsökande och öppnande som betungande. Vi menar att när varje pedagog rustas för detta ansvar – då på allvar tar skolan sitt fulla ansvar. För lärande börjar i djupet av en själv. Knyt an och eldsjälar skall vakna.

Rapport från skolriksdag dag 1

Dag 1 på årets skolriksdag väcker en del funderingar. Av det som framkommit från de flesta anföranden idag verkar det uppenbart att de flesta står och stampar i ett gammalt paradigm, försöker lösa nya utmaningar med medicin från förr. Göra det gamla lite bättre på ett nytt sätt. Inte göra något nytt på ett innovativt sätt. Mest uppenbart kvar i ett gammalt paradigm var nog managementkonsulten från McKinsey. Ganska typiskt när någon utifrån ska ge sig i kast med att analysera och förklara ett komplext system. Men hur kan det vara så svårt att se? Världen behöver ett helt nytt paradigm när det gäller hur skola organiseras, leds och bedrivs.

Glädjande var mannen från England. Han kostaterar att 98 procent av 12-åringarna i England vill nå goda resultat i skolan, men bara 38 procent ser fram emot att gå dit. Antagligen är det snarlika procentsiffror i Sverige. Hur kan det vara så svårt att se att det är den grundläggande motivationen hos eleverna som behöver få de primära förutsättningarna.

De idéer som utredare Franke presenterar lämnar föga förhoppning. Javisst, problembilden är uppenbar - men lösningsförslaget lär inte fungera. Elevernas motivation nämns inte en enda gång. Ändå är det elevers motivation som nästan alla lärare ser som sin största utmaning.

Skolkris eller inte…

Att bli sedd som individ är så grundläggande för vår hälsa, vårt välbefinnande och för vår förmåga att agera konstruktivt i livet och i arbetslivet. Så också i skolan. Att bli sedd som individ är så grundläggande att om vi inte blir sedda så brakar vi ihop. I en fragmentarisk tillvaro hinner vi inte se varandra, vi hinner inte få vårt behov av att bli sedda (villkorslöst) tillgodosett. En del får svåra symptom andra lättare. I skolans värld så skär sig 2 flickor i klassen, en har ätstörning, enligt RUS-RIKS. Då har de inte nämnt hur många som har en alkoholiserad förälder, en deprimerad förälder, en kriminell förälder, en arbetslös förälder eller en helt frånvarande förälder. De har heller inte nämnt hur många som upplever prestationsångest, utseendekomplex eller rädsla för att gå till skolan p g a utanförskap och/eller mobbing. Under de senaste 10-20 åren har dock flera rapporter visat att det blivit vanligare att ungdomar är nedstämda, är oroliga, har svårt att sova och har värk. I den allmänna debatten beskrivs besvären ofta som tecken på stress. (SOU 2006:77)
Att lågt välbefinnande, bristande sociala nätverk, bristande stöd hemifrån ofta resulterar i frånvaro, lägre betyg, bristande engagemang i skolan och/eller avhopp är ingen nyhet. Som svar på detta menar somliga att hårdare tag vore på sin plats. Andra förordar tre terminer istället för två. Fler betygssteg är ytterligare förslag som utreds.
Märkligt. Vad är det som inte är tydligt? Vem/vilka är det som inte ser?

Motivation - den största utmaningen

Pedagoger genom alla tider vittnar om att elevens motivation är det absolut mest grundläggande för allt lärande. Genom att utgå från det vid skapandet av en ny skolreform skapas de bästa förutsättningarna till en långsiktig lösning. Alla pedagoger torde instämma i att de vill ha motiverade elever och då helst elever med en långsiktig inre motivation. Men frågan är om nuvarnade system skulle kunna hantera en sådan situation. En elevgrupp som har motivation är för de flesta enkel att hantera så länge gruppen är motiverad för samma sak och helst samma sak som den som leder. Men en grupp där varje deltagare har en egen motivation ställer helt andra krav. Krav på ledning, organisation och varje enskild elevs kompetens att driva sitt lärande framåt. Men när det är på plats kommer vi att ha en skola där alla elevers ämneskunskap går på djupet, samarbetsförmågan ökar, ansvarstagandet blir naturligt, handlingsviljan ökar, mm. Så en skolreform för 2000-talet behöver inbegripa en förändring av skolans organisation, alla medarbetares förhållningssätt, ett systematiskt användande av relevanta strategier, mm. Och en utgångspunkt där all planering utgår från att eleven är i centrum. Kanske behövs inte så stora förändrignar av styrdokumenten, men däremot i anvisningarna till hur de ska implementeras.

Elevers ansvarstagande

De elever som erfarit entreprenöriellt lärande lyfter ofta fram att betydelsen av att ta ansvar får en ny innebörd. Deras tidigare erfarenheter av ansvar förknippar de med att komma i tid, ha rätt böcker och en penna med sig, ha lämnat in uppgifter i tid, etc. Nu breddas innebörden till långt mer omfattande områden som även innefattar andra människor i olika sammanhang. Även det personliga ansvarstagandet får en annan betydelse i termer av vikten av att lyssna på sig själv och sina egna förutsättningar. Det handlar om att göra sig själv till nytta för andra, att komma till sin rätt. Undersökningar i dagens arbetsliv visar att den vuxna befolkningen i anmärkningsvärt låg grad upplever att de kommer till sin rätt. Under 20 procent av den yrkesarbetande befolkningen upplever att de i sitt arbete får använda sina styrkor och därmed komma till sin rätt. Detta är ett enormt resursslöseri. Det krävs ett personligt ansvarstagande och kompetens som utgångspunkt för att kunna komma till sin rätt och det krävs att människor får visats i system som tillåter att de kommer till sin rätt. Entreprenöriellt lärande är ett sätt att tillhandahålla bägge dessa förutsättningar.

Entreprenöriellt lärande passar alla!

En av hörnstenarna i entreprenöriellt lärande är att skapa ett klimat i skolan som på ett konkret och tydligt sätt stimulerar elevens inre motivation. Ibland får vi hör att entreprenöriellt lärande inte passar alla elever. Men frågan är om det är ett korrekt uttryck? De flesta som säger så stirrar sig blinda på att entreprenöriellt lärande skulle vara entydigt med projektarbeten (eller nån annan metod) i alla ämnen, det menar inte vi. Ett resultat av entreprenöriellt lärande är alltid inre motivation, så uttrycket måste i så fall formuleras om till: ”Inre motivation passar inte alla elever”. Då blir det uppenbart va? Så klart att entreprenöriellt lärande passar alla. Däremot kan det ta olika lång tid för olika elever innan den inre motivationen dominerar och det kan krävas en lång rad olika strategier för att nå fram.

Hur kan det bli fel?

Ibland möter vi skepsis och tvivel både i lärarkollegiet och bland föräldrar. Frågor som ”men hur vet vi att eleverna lär sig något?”, ”hur vet vi att de får med sig det de ska?”, ”tänk om de missar något?”. Någon annan tvivlar på att ”svaga” elever verkligen klarar ta ansvar för sig själva och sina studier.
Igår satt jag med i ett utvecklingsråd där elever, pedagoger och näringslivsfolk möttes för att diskutera utvecklingen av ett program med entreprenöriellt lärande som bas. Eleverna – de var sex stycken – var de mest dominerande om man bortser från ordföranden. De kom med mest konstruktiva förslag gällande marknadsföring och kommunikation. De hade otroligt mkt synpunkter och förslag på hur informationen bör vinklas för att föräldrar och andra skall förstå hur de arbetar i programmet. En kille som kom till programmet oerhört skoltrött efter 9 års tragglande uttryckte sig såhär ”utan den här arbetsformen hade jag aldrig fått den drivkraft jag har idag, nu tar jag ansvar för mig själv”. På sin APU-tid driver han ett personligt projekt där han förverkligar en dröm; att skriva en bok. Under tidigare 9 års skoltid hade han knappt skrivit en A4-sida text i följd. En annan mycket högpresterande ung dam sa att under hela sin tidigare skoltid hade hon varit en riktigt högpresterande ”pluggis” med mycket prestationsångest. Idag drev hon sina projekt baserade på sitt stora intresse för juridikfrågor, hade kontakt med flera jurister (som bollplank) och gjorde egna besök vid tingsrätten.
Hur kan det bli fel när man utgår från elevers drömmar, intressen och styrkor i en integrerad ämnesundervisning? Jag skulle så gärna vilja ha en preciserad bild av det som riskerar bli ”fel”? För i samtliga fall som vi har erfarit har ”resultatet” blivit enormt drivande och motiverade elever som fördjupar sig i sina intresseområden medan klassiska ämneskunskaper ”följer med på köpet”. Ämnena och lärarna har blivit en resurs där elever hämtar stoff och får vägledning för sina arbeten. Hur kan det bli fel? Snälla berätta!

Motiverade elever omöjligt i traditionell skola

Idag verkar de flesta pedagoger vara ense om att den största utmaningen i det dagliga undervisningsarbetet är att locka fram elevernas motivation. Tyvärr är detta en omöjlig uppgift i det traditionella skolsystemet som kännetecknas av en undervisning som är ämnesisolerad och snuttifierad i korta lektioner mellan 40-100 minuter. Hur skulle det någonsin vara möjligt för en 14-åring att under en vecka vara motiverad för 16 olika ämnen utportionerade i kanske 25 lektioner som leds av olika personer? 40 veckor om året. Men lek med tanken, vad skulle hända om eleverna var motiverade? Ja, så länge alla elever är motiverade för samma sak och då helst samma sak som läraren så är det en tacksam situation. Men det kommer aldrig att hända. Den enda hållbara motivationen är den inre motivationen. Den kännetecknas av att ta utgångspunkt i den enskildes personliga förutsättningar såsom intressen, drömmar, känslor, tankar, idéer, etc. Det faller på sin egen orimlighet att den inre motivationen skull kunna administreras och ledas i det klassiska skolsystemet. Därför behövs ett radikalt paradigmskifte i hur en skola organiseras och hur undervisningsarbetet bedrivs. Det är precis det som entreprenöriellt lärande handlar om! Är det inte dags nu? Har inte tillräckligt många pedagoger bränt ut sig och tillräckligt många elevers entusiasm slocknat?

Rätt träning?

För varje komplext problem finns en lösning som är enkel, lättillgänglig och fel.

Med det skrivet vill vi säga att entreprenöriellt lärande, enligt vår definition, inte är alldeles enkelt att lära sig. Det är inte lättillgängligt och det tar lite tid innan man som pedagog har ställt om. Varför är det inte enkelt och lättillgängligt? För att vår definition handlar om att sätta sig in i hur vi förstår det "mänskliga psyket" och mänskligt lärande utifrån ett humanpsykologiskt, biologiskt och ett psykodynamiskt perspektiv - snarare än ett betingat.

Ur ett arbetspsykologiskt perspektiv bygger vi upp stödverktyg för hur vi stimulerar och stöder varje unik individ. Det är komplext - men om ett tag är det inte svårt. När den gamla mallen för hur en lärare ska vara, bete sig och tänka är lagd på hyllan kommer entreprenöriellt lärande kännas tryggt och komfortabelt. För vår idé är att i en klass om 30 individer ska ingen behöva behandlas lika. Det finns inget så odemokratiskt som att behandla alla lika...