EL-struktur och EL-process...

När vi för många år sedan satt och grunnade på hur en skola i mångt högre grad skulle kunna ta hänsyn till elevers individualitet och olika behov funderade vi på hur själva strukturen för detta skulle kunna se ut. Hur skulle undervisningen organiseras för att en dag skulle kunna vara flexibel nog för "högpresterare", "lågpresterare", "mitt-emellan-presterare" och elever med "särskilda behov"? Att dessa kategorier hamnar i citationstecken beror enbart på att för mig/oss har alla individer "särskilda behov", om man nu ska se utanför de gängse pedagognormerna. Hur som helst blev det tydligt att en form där många ämnen fick plats under en dag, utan att vara styrda i tid samt en form där inte läraren stod i centrum och krävde elevernas fokus, samt en form där flera vuxna samtidigt fanns tillgängliga för elevgruppen torde vara en form som skapade flexibilitet och utrymme för individuella initiativ och behov.

EL-strukturen är därför baserad på en struktur med ämnesövergripande projekt, där många pedagoger (oftast) finns tillgängliga för eleverna samtidigt. MEN detta är inte EL. EL uppstår när pedagoger börjat planera strategiskt för elevernas individuella processer - med självkunskap som utgångspunkt - och därefter omsätter denna planering i tillämpning. I dagsläget är det ytterst få skolor som kommit så långt i arbetet med att planera för eller att omsätta planingen för självkunskapsprocesserna, att det nästan inte går att säga att EL inte fungerar för alla. Det är en struktur som är byggd för alla, men utan insikt och kunskap om processernas betydelse faller hela den pedagogiska idén. Vi har aldrig menat att ämnesövergripande projekt eller fria arbetsformer fungerar för alla. Vi menar att dessa former skapar förutsättningar för de individuella processer som utgår från varje elev. Det passar alla! De sk "svaga" eleverna (usch vad jag ogillar uttrycket) ges utrymme att definiera sina behov och ges det stöd de efterfrågar eller ändå behöver i närmre kontakt med fler vuxna. De "högpresterande" ges utrymme att ges större utmaningar och utrymme. "Mitt-emellan-eleverna" ses inte som en grå massa av lika behov utan ges möjlighet att nyansera sina inriktningar genom att kontakten mellan de vuxna djupnar.

Vi vill verkligen poängtera - återigen - att fria, ämnesövergripande projekt INTE är detsamma som EL. Fria, ämnesövergripande projekt leder inte till att alla elever blir mer entreprenöriella. Det leder inte heller till att deras entreprenöriella kompetenser stimuleras. Det sker endast när kunskapsprocessen, tillämpningsprocessen och självkunskapsprocessen integreras i den nämnda strukturen.