Ibland möter vi skepsis och tvivel både i lärarkollegiet och bland föräldrar. Frågor som ”men hur vet vi att eleverna lär sig något?”, ”hur vet vi att de får med sig det de ska?”, ”tänk om de missar något?”. Någon annan tvivlar på att ”svaga” elever verkligen klarar ta ansvar för sig själva och sina studier.
Igår satt jag med i ett utvecklingsråd där elever, pedagoger och näringslivsfolk möttes för att diskutera utvecklingen av ett program med entreprenöriellt lärande som bas. Eleverna – de var sex stycken – var de mest dominerande om man bortser från ordföranden. De kom med mest konstruktiva förslag gällande marknadsföring och kommunikation. De hade otroligt mkt synpunkter och förslag på hur informationen bör vinklas för att föräldrar och andra skall förstå hur de arbetar i programmet. En kille som kom till programmet oerhört skoltrött efter 9 års tragglande uttryckte sig såhär ”utan den här arbetsformen hade jag aldrig fått den drivkraft jag har idag, nu tar jag ansvar för mig själv”. På sin APU-tid driver han ett personligt projekt där han förverkligar en dröm; att skriva en bok. Under tidigare 9 års skoltid hade han knappt skrivit en A4-sida text i följd. En annan mycket högpresterande ung dam sa att under hela sin tidigare skoltid hade hon varit en riktigt högpresterande ”pluggis” med mycket prestationsångest. Idag drev hon sina projekt baserade på sitt stora intresse för juridikfrågor, hade kontakt med flera jurister (som bollplank) och gjorde egna besök vid tingsrätten.
Hur kan det bli fel när man utgår från elevers drömmar, intressen och styrkor i en integrerad ämnesundervisning? Jag skulle så gärna vilja ha en preciserad bild av det som riskerar bli ”fel”? För i samtliga fall som vi har erfarit har ”resultatet” blivit enormt drivande och motiverade elever som fördjupar sig i sina intresseområden medan klassiska ämneskunskaper ”följer med på köpet”. Ämnena och lärarna har blivit en resurs där elever hämtar stoff och får vägledning för sina arbeten. Hur kan det bli fel? Snälla berätta!
lördag 24 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar